Yes. Har, efter mycket funderingar, bestämt mej för att skaffa en blogg. Mest för att få skriva av mej, men också för att familj o vänner ska få chansen att läsa lite om vad som händer i mitt liv. Speciellt då jag inte är den allra bästa på att höra av mej :PSå, här är min blogg, vi får väl se hur mycket det blir skrivet :)Idag åkte iaf Jonas hem till Småland och Vimmerby igen. Tråkigt faktiskt. Det är inte alls ofta jag träffar någon som jag verkligen gillar. På riktigt. Som jag kan vara mej själv med, och skratta, och ta det lugnt, och prata. Härligt! Han har blivit en fin vän.Men, eftersom inget ska vara FÖR bra så har ödet sett till att han ska bo i Småland, och jag i Dalarna, och därmed blir det en aning krångligare (och framförallt dyrare!)att ses. Har en känsla av att jag dessutom är tvingad att snarast börja vänja mej av vid min tåg/reseskräck, så han slipper sitta 6 timmar hit varje gång. Nångång borde faktiskt jag våga åka dit också. Jag vill ju se hur han bor, hans vänner och hans stad.haha igår när vi skulle gå ner på stan råkade jag knuffa till honom så han tappade glöden på sin cigarett. -ursäkta sa jag, och tände en ny till honom innan vi fortsatte gå. Efter ett tag tyckte jag det luktade så himla bränt och började kolla omkring mej om jag såg nån rök. Jo, rök såg vi, FRÅN MIN VÄSKA! Glöden hade trillat ner i innerfacket på min handväska!jag fick såklart panik där vi stod mitt på stan bland allt folk, och när jag får panik glömmer jag lätt bort att jag ska uppföra mej som en civilicerad människa. Började kasta ut alla saker från väskan, ta vattenflaskan och ösa vatten över alla saker (plånbok, nycklar, pass, astmaspray osv), skrika, och stoppa ner huvudet för att kolla om det fortfarande luktade bränt. Nej, det gjorde det inte, o konstigt vore det väl annars..herregud, det där hade kunnat släcka en hel skogsbrand, jag hade bara en liten cigarettglöd där i.När vi sen tittar upp ligger alla saker utspridda och folk kollar på oss som om vi vore dumma i huvudet. Men vi försvann rätt snabbt från stan iaf haha.I helgen som var gjorde jag dreads på en tjej. Det tog ungefär 20 timmar. Var beredd på att få vakna nån dag senare med nackspärr och tankar ala "varför dreaddade jag igen, jag VET ju att det blir såhär", men icke! Visst, lite stel och lite öm, men inget som inte Peters dundermassage kunde bota. Underbart!! :)Igår gick jag o Jonas till Returen, en secondhandbutik här i stan med massor av prylar. Shoppade massa vinyler, en liten burk, 4 svarta tallrikar, och flera böcker, bla en UFO-bok och en försenad födelsedagspresent till min pappa, Christer. Försökte att hitta något fint till mamma också eftersom skylten hon skulle få när hon fyllde 50 aldrig blir klar nångång (jag är lat, jag vet), men hittade ingenting. Ska gå dit nästa vecka och kika igen.Sen gick vi ner på stan och då fick jag jättefina, ganska breda, silverringar till öronen av Jonas. Jag blev superglad för jag har kikat på dom länge men inte haft råd. Tack vännen!Oj, lång förstablogg, men det kliade i fingrarna efter att få skriva lite.KRAM på er som läser!