Ser på besöksstatistiken att ni är några som går in här och läser iaf, det värmer! Kul att man inte skriver för blinda ögon liksom. Så det är roligt! Men, det skulle vara ännu trevligare om ni lämnade en liten kommentar. Ett hej, en kram, en åsikt, vad som helst. Hur tycker ni mitt liv verkar? Skriver jag ointressant eller flyter det bra? Håller ni med om det jag skriver, eller tycker ni kanske helt tvärtemot? Tell me! :)Idag har jag vart på eftervård, men vettetusan vad alla höll på med för det blev inte mycket vettigt sagt idag. Alla flamsade och skrattade och världens bästa personal-Arne skrattade så han blev röd i ansiktet. Medelåldershumor på hög nivå ala lyckliga skruvdragare och tjejer från Tallin, hmm.. Men dom är ett härligt gäng indeed. Eller, vi är ett härligt gäng :) Kommer så bra överrens med alla däruppe och på ett sätt är det konstigt. Föredetta slitna parkbänksalkisar till rödtjutspimplande överklass damer i en salig blandning liksom.. Men vi är alla lika, framförallt på insidan och framförallt i det området där levern sitter.. Men alla har haft det jobbigt och alla är överrens om att livet kanske inte riktigt blev som man hade tänkt sej. Parkbänksalkisarna främsta problem kanske var att det inte fanns tillräckligt med tomburkar att samla för att få ihop till ytterligare en Rosita. Rödtjutsdamernas värsta problem kanske var vad grannarna tyckte, att deras fläckfria yttre var på väg att smutsas ner. Ja, vad vet jag? Men jag vet iaf att ingens problem är mindre jobbigt än någon annans och man kan inte jämföra. Det som var hemskt för mej kanske var vardag för vissa, eller vice versa. Man är lika mkt människa med hjärta trots trasiga kläder och utan lägenhetskontrakt, som dom som har villa vovve och volvo. Inget är bättre, inget är sämre.Alla olika, alla lika..

I förrgår natt sov jag 4 timmar av nån anledning som jag inte kommer ihåg. Igår sov jag till o från ungefär lika många timmar. Inatt har jag inte ens lagt mej än. 8 timmars sömn på 3 nätter. Det är för lite. Jag är inte ens trött längre, känns bara som man går runt i en dröm med en fiskskål över huvudet. En sån rund ni vet.Vet inte varför jag är vaken än, tror jag väntar på lite ljus så alla spöken försvinner.Men jag mår bra! jag mår faktiskt jättebra! Harmonisk och lugn. Lite mkt o röriga tankar, men på ett positivt sätt. jaa, jag mår riktigt bra :)Igår va Micke här, och vi hade det jättetrevligt. Han är vuxen och mogen, men inte tråkig och grå. Ja, han är bra Micke. Säger vad han tycker och vi kan sitta bra länge och vrida ut o in på kärleksbekymmer, dåligt mående, och andra livsviktiga ämnen. Han är lite som en tjejkompis som man kan prata med, fast utan smink och med hår på bröstet ;)Igår var jag hos mamma och det va riktigt skönt att komma dit. Jag saknar dom mer än vad jag tror ibland. Man känner det när man väl är där. Det är en glad o lugn stämning där och man inser verkligen att hemma är inte där man växt upp, utan där ens familj är. Jag är lyckligt lottad.Fick en skitsnygg kjol av mamma förresten, brun o lång med rå kant längst ner. Mamma har bra smak fo´sho!Hon och Christer har lyckats med en väldigt stor och svår sak. Vill inte skriva just vad det är, och det spelar ingen roll om ni vet heller. Men dom har kämpat som satan, och det både syns och märks! Jag är stolt över dom. Kanske borde man säga sånt oftare? hmm... men kanske läser dom här o förstår? Jag hoppas det...Idag va jag o Peter på stan o traskade. Sen bjöd han mej på kebab, jättemumsigt! Vi åt, tecknade, kollade film o drack kaffe. Jag tror han är min tvillingsjäl ibland, men inte på det sättet att man passar att vara tillsammans. Jag hatar att han ska åka, vet inte hur jag ska klara mej. Helt seriöst så förstår jag inte hur det ska gå. Ibland får jag svårt att andas,det blir tungt i bröstet, och får nästan panik när jag tänker på att han försvinner snart. Vad är jag utan peter? eller, vad HAR jag om jag inte har honom? Utan honom spelar ingen av dom eller det andra någon roll ju... Men vill inte tänka på det idag när jag mår så bra, så vi lämnar det här på pappret med tre punkter till en annan dag...Robert kom hit ikväll. Jag umgås visst nästan bara med killar. Men det gör inte så mkt, det är ju faktiskt bara 2 av dom som det är/var lite förvirrat med, dom andra är bara vänner. Eller, spelar det ens någon roll? Huvudsaken jag träffar folk, det är iaf mer mot än vad jag gjorde förut. Ju äldre man blir, desto mer könlös blir väl vänskapen kanske..Ja, iaf så kom Robert hit. Han skrev fina saker på mitt kylskåp med poesimagneter och sa att han hade saknat mej. Tack, sa jag...Han sa en annan sak också, och för första gången i (vad jag tror iaf) hela mitt liv så var jag ärlig och sa "tack, men du är bara en vän för mej." Jag sa nej. Och jag dog inte. Och han dog inte. Jag tror jag fått förmågan och självförtroendet att välja istället för att som förut, desperat fånga första bästa för att stilla ensamheten för en stund.Jag vet inte vad som kommer hända mellan oss längre fram. Men jag vet iaf att sålänge jag inte hyser starkare känslor än såhär för honom eller någon annan så får det bli det näst bästa efter och istället för förhållande, vänskap.Jag känner mej harmonisk. jag har träffat trevliga vänner, fått en massa glödlampor som christer hjälpt mej skruva i (Tack!), jag har städat, och ska lägga mej med en tidning jag fick igår och sen sova. It´s the little things, som dom säger... Och visst är det så, iaf för idag :)Det är som dikten"GUD, ge mej sinnesroatt ACCEPTERA, det jag inte kan förändra.MOD att förändra, det jag kan,och FÖRSTÅND, att inse skillnaden.Det var det jag gjorde idag, jag fattade MOD att förändra det jag kunde. Jag gick efter hur jag egentligen känner, och sa faktiskt nej till något som jag för bara ett år sen hade slängt mej in i utan en tanke på om känslorna ens finns där. För mej var det här en stor sak :)Däremot har jag har inte riktigt ACCEPTERAT att Peter ska åka, men jag har iaf FÖRSTÅND att inse vilka saker jag kan påverka och inte. Snart kanske även acceptanspoletten trillar ner ;)Tacktill framförallt familjen, men även de få men fina vänner, för att ni hjälpt mej att må såhär idag. Jag älskar er och ni borde alla få varsin sånhär bukett för ni är värda det så otroligt mycket. Ni är äkta Guld för mej.Och tack till mej själv för att jag gjorde något för min egen skull!